Visioner. Katarina Löfström

25 maj–20 oktober

Torsdag 23 maj kl 10–12 (insläpp från kl 9:45)

Museichef Åsa Cavalli-Björkman hälsar välkommen tillsammans med utställningens curator Sophie Allgårdh och konstnären. Därefter bjuder museet på kaffe och kaka i Café Monika Ahlberg. OSA senast 20 maj till sophie.allgardh@thielskagalleriet.se
Vänligen ange vilken tidning, media du representerar.

Katarina Löfströms (f. 1970) videokonst och skulpturala installationer befinner sig långt från det talade och skrivna ordet. I sitt arbete undersöker hon kontinuerligt bildkonstens inneboende förmåga att bryta sig loss från traditionella beteendemönster och rationellt tänkande.

Hennes konstnärskap vittnar om en kärlek till den tidiga modernismens abstrakta konst, men också till 1960- och 1970-talets soldränkta amerikanska surf- och populärkultur. Det gäller inte minst videoverken där intensiva färgfält eller mjuka former manar fram tillstånd utan början eller slut.

Utställningen Visioner visar bildsviter, videoverk och skulpturala installationer på museets tre plan med fortsättning i skulpturparken där de de glittrande paljetterna i Open Source (Academy) och Open Source (9:16) – båda från 2024 – speglar Thielska Galleriets bländvita jugendbyggnad, himlen och Djurgårdens träd. På bildytan skapas optiska fenomen och motiv som löses upp och abstraheras. Med Open Source tar konstnären den rörliga bilden långt från dess vanliga, instängda och mörklagda visningsrum – det blir ett sätt att samarbeta med solen och vinden.

En utforskning av ljuset och seendet

Katarina Löfströms konstnärskap kan beskrivas som en utforskning av ljuset och seendet. Vilken position ska vi inta för att bäst omfatta och tolka vår värld, det vi ser utanför oss själva och för vår inre blick? Hur vi än anstränger oss tenderar vi att antingen stå för nära eller för långt bort. I Munchsalen reser sig Echo, Echo, Echo! (2023), en installation med tre ljusringar på höga stativ – ett slags helgonglorior för vår tid, eller en kontemplation över vår tids narcissism.

Hennes tålmodiga utforskande av ljusupplevelser kan föra tankarna till den värmländske målaren Stefan Johansson (1876–1955), aktuell i utställningen Ett nytt ljus på plan ett (t.o.m. 1.9). I likhet med sin föregångare betraktar Katarina Löfström under lång tid ett motiv med utgångspunkt i en idé som gestaltas i bild. Videon Whiteout (2001) är ett exempel på denna försjunkenhet i ett tema. Verket är inspirerat av solskådning och ljusfenomen som kan uppstå i ögat när vi tittar rakt in i solen. I filmen flyter fläckar i urblekt cyan, magenta och gult sakta fram till meditativ elektronmusik. Hennes videor föds ofta ur musik, den metod hon följde under tiden i musikvideovärlden då hon skrev manus åt regissören Jonas Åkerlund med uppdragsgivare som Madonna, Moby och Prodigy.

Katarina Löfström är utbildad på Konstfack i Stockholm och har sedan 2000-talets början ställt ut både i Sverige och internationellt. År 2019 tilldelades hon Filmformpriset med motiveringen att hon tagit den experimentella filmen till nya platser. Hon har utför flertalet offentliga verk, däribland Fugue (2015) ett permanent ljusverk för Örebro konserthus, och Passage (2011) för världsarvet Höga kusten. Open Source (Cinemascope) (2018) är permanent installerad i Wanås skulpturpark medan Open Source (Panavision) (2020) har funnit en plats i Saltskog Gård i Södertälje.