Hilde Marie Jamessen Rognerud, Master of Fine Arts

I Thielska Galleriets kommande utställningskatalog «Munch! – Nietzsche, Thiel och Nordens störste konstnär» bidrar Hilde Marie Jamessen Rognerud, Master of Fine Arts, från Universitetet i Oslo med två artiklar. Artiklarna utmynnar ur hennes forskning på Edvard Munchs porträtt av den tyske filosofen Friedrich Nietzsche, beställt av den svenske bankiren Ernest Thiel år 1905, och hans tid och relationer i Weimar mellan 1905 och 1906. Som bakgrund till texterna har Rognerud använt sig av en rad brev och anteckningar som hittats i Weimar-arkiven, och aldrig tidigare publicerats.

I «Goethes stad» lärde Munch känna Nietzsches syster, Elisabeth Förster-Nietzsche, och gick före både grevar och baroner i Nietzsche-arkivet. Munch träffade Thiel i Tyskland först efter det att Nietzsche-porträtten var färdigmålade, och bankiren gjorde alla sina inköp från Tyskland till Sverige under loppet av en tvåårsperiod, medan han byggde sitt nya hem och galleri för sin konstsamling.

Under rubriken «Munch målar Nietzsche för Thiel» skriver Rognerud om utvecklingen av Nietzsche-porträtten från en monumental version till en annan, där den första versionen, Friedrich Nietzsche (1905), tillhör Munch-museet och baseras på en stor pappskiss som visas under Thielskas utställning. Den andra och sista versionen Friedrich Nietzsche (1906), tillhör Thielska Galleriet, och har aldrig visats utanför Sverige sedan den kom på plats i Galleriet samma år som den målades. Artikeln behandlar betydelsen av ikonografin, symboliken och vilka möjliga tolkningar som finns i motiven. Det har tidigare inte varit känt att Munch blev påverkad av samtida tyska konstnärers Nietzsche-porträtt, och att symboliken knyter an till myten om Zoroaster, en antik persisk filosof som levde i en grotta med sina tre djur; lejonet, örnen och ormen. Nietzsche övertog denna figur och gjorde honom till sitt lyriska alter-ego Zarathustra, gestaltningen av «övermänniskan». De exotiska djuren blev symboler för övermänniskans inre egenskaper, och i illustrationer och porträtt framställdes Nietzsche ofta med örnklor, ormar och vingar.

Munch refererar till symboliken i Nietzsche-porträtten genom en subtil dubbelvision, där det första intrycket är att filosofen står i ett alplandskap på en spegelvänd «Skriket-bro» och ser ut över en böljande dal. Känner man till myten om Zarathustra förstår man att fjällen illuderar på örnens vingar, och den böljande dalen refererar till «Ormdalen» i Så talade Zarathustra, 1882-85. Själv skrev Munch i ett brev till Thiel från Tyskland i december 1905 att han hade framställt Nietzsche som Zarathustras diktare mellan bergen i sin grotta.

I Thielska Galleriets version av porträttet, som är den sista av de två monumentala versionerna på duk, har Munch lagt till ett gyllene torn vid bergets fot, som inte finns i den första versionen. Tornet, som inte tidigare varit erkänt i Munch-litteraturen, symboliserar «Kristallandet» eller «Den gyllene staden», och representerar Munchs idéer om ett liv efter döden, ur ett filosofiskt-religiöst perspektiv. Flera i Munchs tyska krets, Thiel inkluderat, var nietzscheaner, och många var mystiker. Under perioden 1902-06 ägde en mindre kulturrevolution rum i Weimar, «Nya Weimar» där konst, arkitektur, teater och litteratur skulle moderniseras och bli internationell. Nietzsches gestalt i porträttkonsten skulle rekonstrueras för att vara i linje med skrifterna, och mitt i detta dök Munch upp, på uppdrag av Ernest Thiel.

Under rubriken «Munch! – Nietzsche, Thiel och Nordens störste konstnär» skriver Jamessen Rognerud om Thiels tankar kring sin samling, baserat på ett hittills okänt brev från arkiven i Weimar, där bankiren berättar för Förster-Nietzsche att han skapar ett nytt hem åt sin familj och åt samtidens «genier», ca. 12-15 konstnärer som representerar «Svensk guldålder». Redan innan han träffade Munch i Tyskland då båda Nietzsche-porträtten var färdiga, skrev Thiel till Förster-Nietzsche att Munch var ett «geni», och att han därför inte kunde bli profet i sitt eget land. Thiels inköp av Munch stöddes av rådgivaren Tor Hedberg, som blev Thielska Galleriets förste intendent efter Thiels konkurs år 1924.

FörutomNietzsche finns det kända motivet Förtvivlan, sjuk stämning i solnedgång (1892), som anses vara Munchs första «Skriket» och troligen även ett självporträtt. Rognerud berättar varför motivet har en symbolisk relation till Nietzsche-porträtten, i ett omvänt perspektiv.

Thiels samling innehåller också ett intressant symbolistisk motiv, Eken (1906), målad i Thüringen samtidig som Nietzsche. Symboliken kan ses ur ett perspektiv där «ögat» i ekens grenar kan sättas i förbindelse med Munchs filosofiska-religiösa idéer och hans intresse för naturmysticism. Ekens «öga» pekar mot solen i Universitets Aula i Oslo, via motivet Solen (1910), ett förarbete där samma öga formar en central mittpunkt.

Innan 1908 äger Thiel 13 målningar och 99 grafiska blad av Munch, vilka bildar den största samlingen utanför Norge.