Vernissage: "Liv och människor. Döderhultarn"
Vernissage
"Liv och människor. Döderhultarn"
Invigning kl 14.00 i Munchsalen på plan 3
Museichef Åsa Cavalli-Björkman hälsar välkommen
Curatorerna Sophie Allgårdh och Samuel Smith introducerar utställningen
Gästartist: Martin "Rocky" Kellerman
Musik: Erik Häusler
Konstnären Axel Petersson (1868–1925), mest känd som Döderhultarn, var en pionjär inom svensk skulptur. Han föddes i Döderhults socken i Småland och det var efter denna plats han fick sitt konstnärsnamn. Hela sitt vuxna liv var han bosatt och verksam i Oskarshamn.
Thielska Galleriets 100-årsjubileum sammanfaller med minnesåret av Döderhultarns bortgång. 2025 är det hundra år sedan konstnären gick ur tiden, vilket uppmärksammas med en mindre utställning av hans verk i Munchsalen. Utställningen kretsar kring den lilla människans utsatthet, ensam eller tillsammans med andra, och lyfter fram några av Döderhultarns mest betydelsefulla skulpturgrupper.
Döderhultarn hämtade modeller och motiv i sin omedelbara närhet. Med täljkniv och oftast alträ trängde han igenom människans alla skal. I sina grovt snidade skulpturer skapade han en dramatik och känsla som var svår att värja sig mot. Tematiskt återvände han gång på gång till de avgörande händelserna i livet, såsom dopet, mönstringen, bröllopet och begravningen. Antalet figurer i dessa skulpturgrupper kunde variera, klädsel och anletsdrag likaså.
Paris, Köpenhamn, Brighton, Rom och New York
Konstnärerna Carl Eldh, Albert Engström och Eugène Jansson hörde till hans främsta tillskyndare. Även Ernest Thiel fascinerades av den självlärde konstnärens originalitet och i ett tidigt skede förvärvade han skulpturgruppen Begravning (ca 1909). I en essä i Konstrevy 1944 lyfter skulptören Bror Hjorth fram Döderhultarns känsla för trä. ”Han förstör det inte. Hans figurer ser ut som vedträn efteråt också. Döderhultarns märkliga känsla för träet gör honom till en av Sveriges främsta bildhuggare.”
Den lilla människans utsatthet
I Thielska Galleriets Munchsal ramas Döderhultarns oslipade skulpturer in av Edvard Munchs målningar på duk. Olikheterna till trots delar konstnärerna ett patos för människans sårbarhet. I träets potential finns även beröringspunkter mellan Döderhultarn och Gustaf Fjæstad, vars skulpterade soffgrupp i betsad furu har en given plats i rummet.
Efter konstnärens bortgång 1925 har intresset för Döderhultarns konst periodvis varit stort och museets samlingar har genom privata donationer utökats med två verk som visas i utställningen jämte inlån från Döderhultarmuseet i Oskarshamn och en privat långivare. Döderhultarn fortsätter att inspirera än idag och under minnesåret arrangerar Döderhultarmuseet flera kulturevenemang som kretsar kring konstnärens liv och verk.
